pieceofmej

Det har varit rörigt i huvudet på senaste tiden, därav den usla uppdateringen. Jag har tagit en del beslut angående hästköpet från tyskland och biljetter är bokade ner dit igen för att titta en extra gång. Då ska han också besiktigas och så gör vi väl upp om pris och allt det andra.

Ibland undrar jag om jag tagit mig vatten över huvudet, jag har ju ingen aning om hur man importerar en häst!? Inte heller har jag ridit in och hållit unghäst helt själv tidigare. Någon gång ska ju vara den första så jag antar att det "bara" är att köra på. Att jag köper från världens bästa uppfödare och dessutom har haft mammans helbror känns i alla fall som något bra.

Igår var jag på möte med min psyk-läkare och handläggare från försäkringskassan eftersom jag har varit sjukskriven i mer än ett halvår nu. Jag hade mamma med mig som stöd (känns riktigt fånigt när jag som är 21 år inte klarar det själv utan måste ha med mamma..) och det var nog rätt bra för jag kommer inte ihåg så mycket. Inte förstod jag vad de sa heller och så grinade jag en del också, pinsamt. Det är verkligen hemskt att vara såhär, varför kan inte jag få vara normal som alla andra?



Jag och Gustafs helsyster (den bruna bredvid är mamma) som är mamma till min ev. blivande häst!