25/11-11..
Alarmet ringde 6.30 imorse, besiktningen skulle börja 9.00 och det tar ca 25-30 minuter till stallet. Jag är ingen morgonmänniska (innan åtta är det pain att gå upp) och jag vaknar inte helt förrän vid 12 på dagen. Eftersom det dessutom var kokhett i rummet hela natten fick jag bara några få timmars orolig sömn. Med andra ord, imorse var jag en zombie som kunde dödat vem som helst som hade muckat med mig (har uselt morgonhumör också). Trots att jag sett fram emot besiktningen så länge funderade jag på om jag skulle ringa och avboka.
Lyckades i alla fall släpa mig upp till frukosten. Var så trött att jag mådde fruktansvärt illa så jag fick bara i mig några tuggor bröd. Tyvärr påverkar sjukdomen och medicinerna också illamående och trötthet, det var säkert en biverkning också. Vid kvart i åtta gick vi iväg och hämtade bilen, tio över åtta var vi redo. Försökte få igång GPS:en men uttaget i bilen krånglade! Pappa började köra och jag försökte fixa kontakten. Tillslut funkade det, klockan var väl runt fem i halv nio då. Vi ställde bilen och inväntade GPS:en som skulle försöka hitta sateliter så att vi skulle veta var vi var. Klockan tickade och GPS:en krånglade, helt plötsligt hade klockan hunnit bli 20 i 9. Vi började då åka, och försöka följa vägbeskrivningen jag tagit med mig hemifrån. Lönlöst, vi hittade inte startpunkten! När vi (i panik) väntade vid ett rödljus, connectade GPS:en helt plötsligt! Knappade in adress, navigerade och så kunde vi börja köra.
Så nervös som jag var i morse har jag nog aldrig varit, jag tycker det är riktigt pinsamt att komma sent till sånahär saker. Kul att komma fram till gården och så står veterinären och uppfödarna och väntar på en.. Nä! Vi gasade på så gått det gick och ganska så precis en minut över nio kastade vi oss ur bilen. Då stod Walter och sopade stallgången i godan ro och hästarna stod i hagen. Veterinären kom inte förrän fem-tio minuter senare!
Besiktningen gick bra, kul att se pållen igen. Han hade blivit en bra bit högre i bak nu, snart får han sluta växa.. Veterinären uppskattade hans vikt till drygt 500 kg. Stor 1,5 åring, som dessutom inte är speciellt bred ännu. Ska tillbaka dit imorgon, då tänkte jag mäta honom lite. De enda "anmärkningarna" var ett ytligt sår på ena bakbenet och så överbenet höger bak. Jag valde att röntga det eftersom det inte har uppkommit utav exteriöravvikning utan från "yttre våld" och allt såg bra ut. Det är inte aktivt, han är inte halt, öm eller varm och det ska inte vara till några som helst problem.
Efter besiktningen fyllde veterinären i alla protokollpapper, totalt 6 st, medan vi drack kaffe och pratade. Efter att veterinären åkt blev vi bjudna på mat. Jättegod grönkål, potatis, korvar och nån typ av skinka som liknade julskinka (inte smaken då utan mer konsistensen). Låter inge vidare men var riktigt gott! Vi fick också efterrätt och så kaffe igen! Värsta lyxdagen tycker jag.
Så nu är handpenning betald, transport hem bokad och snart har jag min jättebebis hemma!
Bebisbebisbebis! (Bild från början på oktober)
Lyckades i alla fall släpa mig upp till frukosten. Var så trött att jag mådde fruktansvärt illa så jag fick bara i mig några tuggor bröd. Tyvärr påverkar sjukdomen och medicinerna också illamående och trötthet, det var säkert en biverkning också. Vid kvart i åtta gick vi iväg och hämtade bilen, tio över åtta var vi redo. Försökte få igång GPS:en men uttaget i bilen krånglade! Pappa började köra och jag försökte fixa kontakten. Tillslut funkade det, klockan var väl runt fem i halv nio då. Vi ställde bilen och inväntade GPS:en som skulle försöka hitta sateliter så att vi skulle veta var vi var. Klockan tickade och GPS:en krånglade, helt plötsligt hade klockan hunnit bli 20 i 9. Vi började då åka, och försöka följa vägbeskrivningen jag tagit med mig hemifrån. Lönlöst, vi hittade inte startpunkten! När vi (i panik) väntade vid ett rödljus, connectade GPS:en helt plötsligt! Knappade in adress, navigerade och så kunde vi börja köra.
Så nervös som jag var i morse har jag nog aldrig varit, jag tycker det är riktigt pinsamt att komma sent till sånahär saker. Kul att komma fram till gården och så står veterinären och uppfödarna och väntar på en.. Nä! Vi gasade på så gått det gick och ganska så precis en minut över nio kastade vi oss ur bilen. Då stod Walter och sopade stallgången i godan ro och hästarna stod i hagen. Veterinären kom inte förrän fem-tio minuter senare!
Besiktningen gick bra, kul att se pållen igen. Han hade blivit en bra bit högre i bak nu, snart får han sluta växa.. Veterinären uppskattade hans vikt till drygt 500 kg. Stor 1,5 åring, som dessutom inte är speciellt bred ännu. Ska tillbaka dit imorgon, då tänkte jag mäta honom lite. De enda "anmärkningarna" var ett ytligt sår på ena bakbenet och så överbenet höger bak. Jag valde att röntga det eftersom det inte har uppkommit utav exteriöravvikning utan från "yttre våld" och allt såg bra ut. Det är inte aktivt, han är inte halt, öm eller varm och det ska inte vara till några som helst problem.
Efter besiktningen fyllde veterinären i alla protokollpapper, totalt 6 st, medan vi drack kaffe och pratade. Efter att veterinären åkt blev vi bjudna på mat. Jättegod grönkål, potatis, korvar och nån typ av skinka som liknade julskinka (inte smaken då utan mer konsistensen). Låter inge vidare men var riktigt gott! Vi fick också efterrätt och så kaffe igen! Värsta lyxdagen tycker jag.
Så nu är handpenning betald, transport hem bokad och snart har jag min jättebebis hemma!
Bebisbebisbebis! (Bild från början på oktober)
Kommentarer
Postat av: emily
Sv: Tack, det värmer. Kul med unghästen! Själv ska jag och kolla på en 4åring en liten bit bort så snart jag har tid, jag tror att jag behöver något att lägga tiden på för att inte stänga in mig totalt efter Ella försvinner..
Postat av: Tova ♥
Fin blogg!
Trackback
