Gustaf del 1
Måste bara dra ett inlägg om Gurra. När jag hittade honom var han väldigt mager, och inte speciellt välskött. Trots det föll jag för honom. Nu tror folk säkert att jag gjorde det för att jag ville "rädda" honom och tyckte synd om honom. Visst gjorde jag det men skulle man handla utefter det skulle man nog bli tvungen till att köpa många hästar, tyvärr! Hur som helst, han var inte helt frisk när han sedan besiktigades och jag ville ju såklart inte ha en skadad häst. Jag tittade vidare och provred ett antal men alltid var det någonting som gjorde att hästen valdes bort och jag kände inte att någon passade som handen i handsken (vilket Gurra gjorde). Det hela slutade med att jag inte kunde sluta tänka på Gurra så ett halvår jag fick honom helt enkelt. Hans ägare visade inte särskilt stort intresse för att ens ta honom till en veterinär, vilket jag gjorde när jag fått hem honom.
När jag sen hälsade på honom veckan innan jag hämtade honom blev jag förskräckt. Han var då ännu mer mager och såg mer ut som ett skelett med skinn och ytterst lite men väldigt raggig päls och ett enormt huvud. Veckan därpå var heller inte bättre, han var alldeles stressad och slog med huvudet konstant. Manen var ungefär 25 cm lång och han var spänd som en stålfjäder och stod med ryggen sänkt. Huvudet bar han så att nosryggen nästan i vågrätt läge och han fick en ordentlig hjorthals.
Väl hemma hos mig kläddes jag på honom varma tjocka täcken och han slutade då burra upp den tunna korta päls han hade. Han fick också ordentligt med bra hö och lite kraftfoder. Jag friserade honom så han såg någolunda anständig ut och tro det eller ej, efter två dagar släppte stressen. När han hade fått besök av massören och jag masserat honom en massa med arnika och stretchat länge släppte också spänningarna och han vågade bära upp ryggen och slappna av i hals och nacke. Då försvann också den fula hjorthalsen.
Bild 1: Promenad på fm, dagen efter hemkomsten. Se vilken spänd häst..
Bild 2: Lillasyster och G samma dag, dock på em.
Bild 3: Jag och G någon dag första veckan. Dålig bild men man ser i alla fall en aning.
Del 2 kommer snart!
När jag sen hälsade på honom veckan innan jag hämtade honom blev jag förskräckt. Han var då ännu mer mager och såg mer ut som ett skelett med skinn och ytterst lite men väldigt raggig päls och ett enormt huvud. Veckan därpå var heller inte bättre, han var alldeles stressad och slog med huvudet konstant. Manen var ungefär 25 cm lång och han var spänd som en stålfjäder och stod med ryggen sänkt. Huvudet bar han så att nosryggen nästan i vågrätt läge och han fick en ordentlig hjorthals.
Väl hemma hos mig kläddes jag på honom varma tjocka täcken och han slutade då burra upp den tunna korta päls han hade. Han fick också ordentligt med bra hö och lite kraftfoder. Jag friserade honom så han såg någolunda anständig ut och tro det eller ej, efter två dagar släppte stressen. När han hade fått besök av massören och jag masserat honom en massa med arnika och stretchat länge släppte också spänningarna och han vågade bära upp ryggen och slappna av i hals och nacke. Då försvann också den fula hjorthalsen.
Bild 1: Promenad på fm, dagen efter hemkomsten. Se vilken spänd häst..
Bild 2: Lillasyster och G samma dag, dock på em.
Bild 3: Jag och G någon dag första veckan. Dålig bild men man ser i alla fall en aning.
Del 2 kommer snart!
Kommentarer
Trackback
