pieceofmej

Eftersom jag är sjukskriven måste jag inte stressa på morgonen. Morgonen har tidigare varit väldigt jobbiga, upp en viss tid, har X antal minuter på mig att äta frukost osv. Det betyder inte att jag ligger i sängen halva dagen och sitter uppe på natten. Helst går jag och lägger mig senast 22 och brukar vakna nån gång mellan 8 och 9. Duffy sover i sängen och är väldigt morgontrött, helst vill han inte gå upp före 10! Jag brukar ligga kvar i sängen till 10, han är så fruktansvärt söt så det är inte svårt att fördriva tiden med att gosa och bara titta på honom när han sover.

Får jag lov att presentera: Stilstudie - Duffy sover!



Sovstil 1



Sovstil 2



Sovstil 3



Sovstil 4 (med mig som somnat av utmattning..)

Kom hem från en trevlig promenad i skogen med Duffy för ett tag sen. Vi mötte en mamma till en fd. klasskompis, hon är också en fd. stallkompis, med sonens 1,5 åriga Lancashire heeler. Duffy och han fick leka en massa och hade himla kul så vi gick en sväng upp till Stordammen så att de kunde rasa av sig lite. Han och Duffy lekte jättebra, det kan vara lite knepigt att hitta bra lekkompisar till honom. Han springer rakt på kompisen och vill brottas, bitas och springa runt. Han leker väldigt vilt och burdust och många hundar tycker inte om det. Jag har hört att man kallar staffarna för duracell-kaniner på amfetamin, och det stämmer kanske om man dessutom lägger till att de är som bulldozers och bara kör på. Hur som helst, en trevlig promenad, vi pratade lite häst och hund. Helt enkelt sånt som jag, och hon för den delen, gillar. Därefter skiljdes vi åt eftersom Duffy var ganska så trött så vi begav oss hemåt.

Hur som helst. Jag märkte efter typ halva promenaden att jag hade sjukt ont i vänstra ringfingret. Det är svullet och jag kan inte röra på det. Jag sitter och säger till mig själv hela tiden "det är bara en stukning det är bara en stukning det är bara en stukning det är bara en stukning"! Och till råga på det är det riktigt grått höstväder, känns som om alla löv ska trilla av träden snart.

Det här tycker jag är betydligt roligare än tråk-väder och stukade fingrar:

Precis hemkommen från första (förutom föräldramötet då) skoldagen för Duffy. Han verkar tycka att det är riktigt kul på valpkurs. Lite för kul kanske, vill bara lekalekaleka och busabusabusa.. Att sitta eller stå bredvid matte och bara titta är inte Duffys melodi. Vi går en valpkurs med inriktning nosarbete, vilket passar utmärkt eftersom lillen använder näsan flitigt. Dagens lektion var spår. Vi började med att gå ut i skogen och från en stig lägga varsitt spår, idag bara gick vi ca 75 m in och satte klädnypor/snitslar i träden längs med slingan vi gick. Sedan hämtades vovven och så korsades spåret. Duffy tog upp nästan direkt, lite osäker eftersom det var första gången men efter att jag fått lite hjälp av min instruktör nosade han sig genom hela spåret och fram till en liten godbit och leksak som var målet! Så duktig min lilla vovve.

Det känns okej att vara igång med nånting. Kan inte påstå att jag psykiskt känner en glädje eller brinner för någonting men allt är inte nattsvart som förut i alla fall. Det som gör att jag får nån slags bra-feeling är att det påminner om hästarna och träningen där. Det är en skön känsla när man får hjälp av en duktig instruktör och man riktigt känner att det blir rätt.

Måste springa och byta om nu tror jag måste läsa lite också men mest av allt måste jag vila. Tänk så svårt det ska vara att varva ner och inte stressa och bli orolig. Jag borde inte klaga på stackars Duffy!



Såhär lätt är det att fånga Duffy på bild..



Det är såhär han ser ut, när han för en sekund kan stå still.