Paradiset
Herregud, var ska jag börja!!? I februari nån skickade jag iväg ett brev till uppfödaren till Gustaf. Adressen tog jag från det som stod i hans gamla pass. Jag hade alltså ingen aning om det ens skulle komma fram. Det var ju trots allt 12 år sedan han föddes och efter den tiden kan de ju ha flyttat eller så kanske de inte ens lever längre.. Men, det visade sig att de både levde och bodde kvar och vi har brevväxlat och mailat lite under året. Nu har jag äntligen fått hälsa på hos dem och dessutom träffat hans mamma, helsyster, systerdotter och systerson. Helt fantastiskt, underbara människor, superfin gård och hästarna ska vi inte tala om..
G:s syster och jag, kliar och gosar så som bara vi kan!
Direkt när jag fick se hästarna på nära håll och sen också gå in i hagen och hälsa kände jag att det inte fanns några tvivel om att det var här Gustaf tillbringade sina första år. De uppförde sig precis lika som honom och till en början reflekterade jag inte över det ens. Hans syster Gloria kom fram till mig först och av ren reflex började jag klia henne på ett speciellt ställe på halsen. Genast satte hon mulen mot min axel och gnuggade med mulen. Det var exakt samma sak som Gustaf och jag gjorde. Kan tyckas att det inte låter så konstigt att klia men det ÄR väldigt speciella hästar, och då på ett mycket positivt sätt.
Nu när jag träffat de här fina, och framförallt trevliga och väluppfostrade hästarna så vet jag inte om jag någonsin kommer kunna köpa en häst som inte är från dem. Husse i familjen är helt otrolig med hästarna. De föder upp i liten skala, kan ha max 4 hästar åt gången och bara för att de tycker så mycket om hästar. De rider inte eller gör någonting med dem, däremot är de hundra gånger bättre, och mer hanterade än de allra flesta hästar jag träffat. Det är däremot inte sagt att de tar första bästa hingst och avlar på "vad som helst". Nej, de avlar på bra dressyrblod och väljer noga ut sina hingstar. Det som jag tycker är väldigt bra är att de dessutom vill ha hästar som är mentalt stabila och trevliga. Jag hade redan innan jag besökte dem tittat lite extra på deras 1,5 åriga hingst. Blev ännu mer kär när jag träffade honom nu och pappa sa till dem att ska han säljas någon gång är det bara höra av sig. De sa att han är ju ganska ung, men vill jag ha honom så är det bara säga till. Snacka om att jag blev glad. Så nu är det "bara" att bli frisk dels i foten, men viktigaste är psykiskt. Skynda skynda...!!!
G:s syster och jag, kliar och gosar så som bara vi kan!
Direkt när jag fick se hästarna på nära håll och sen också gå in i hagen och hälsa kände jag att det inte fanns några tvivel om att det var här Gustaf tillbringade sina första år. De uppförde sig precis lika som honom och till en början reflekterade jag inte över det ens. Hans syster Gloria kom fram till mig först och av ren reflex började jag klia henne på ett speciellt ställe på halsen. Genast satte hon mulen mot min axel och gnuggade med mulen. Det var exakt samma sak som Gustaf och jag gjorde. Kan tyckas att det inte låter så konstigt att klia men det ÄR väldigt speciella hästar, och då på ett mycket positivt sätt.
Nu när jag träffat de här fina, och framförallt trevliga och väluppfostrade hästarna så vet jag inte om jag någonsin kommer kunna köpa en häst som inte är från dem. Husse i familjen är helt otrolig med hästarna. De föder upp i liten skala, kan ha max 4 hästar åt gången och bara för att de tycker så mycket om hästar. De rider inte eller gör någonting med dem, däremot är de hundra gånger bättre, och mer hanterade än de allra flesta hästar jag träffat. Det är däremot inte sagt att de tar första bästa hingst och avlar på "vad som helst". Nej, de avlar på bra dressyrblod och väljer noga ut sina hingstar. Det som jag tycker är väldigt bra är att de dessutom vill ha hästar som är mentalt stabila och trevliga. Jag hade redan innan jag besökte dem tittat lite extra på deras 1,5 åriga hingst. Blev ännu mer kär när jag träffade honom nu och pappa sa till dem att ska han säljas någon gång är det bara höra av sig. De sa att han är ju ganska ung, men vill jag ha honom så är det bara säga till. Snacka om att jag blev glad. Så nu är det "bara" att bli frisk dels i foten, men viktigaste är psykiskt. Skynda skynda...!!!
Kommentarer
Trackback
