pieceofmej

Fortsätter på mitt första inlägg om foten. Jag åkte alltså hem efter en lång och omtumlande dag på sjukhuset. Eftersom min fot var så pass svullen kunde de inte gipsa med cirkulärgips ("vanligt" gips runt om) utan det fick bli en skena. Skenan gör man av kalkgips och stödjer och stabiliserar. Eftersom den var av kalkgips och gick under hela foten och upp till ett par cm under knät var den blytung! Den fick aldrig nudda marken vilket innebar att jag var tvungen att hålla upp benet. Kroppen tog verkligen stryk av foten så jag blev extremt trött och orkeslös. Första 6 veckorna var jag tvungen att ligga i sängen med benet så högt det bara gick (hade typ 5 miljarder kuddar under benet och foten) och fick bara gå upp för att gå på toaletten eller åka till sjukhuset.

Läkaren jag fick på akuten ville att jag skulle komma tillbaka en vecka senare på återbesök. Han var noga med att tala om att om jag bara låg i sängen med foten i högläge så skulle svullnaden ha lagt sig till dess. En sak som han gav mina föräldrar i uppgift var att de varannan timme skulle trycka försiktigt på varje tåspets. Detta för att se så att blodcirkulationen fungerade, själv kunde jag ju inte göra det eftersom jag inte kunde se mina tår. Samma dag som jag gjorde illa mig flyttade jag in i mammas och pappas gästrum. Att jag skulle bo kvar hos mig var liksom inte något alternativ..

Jag sov och åt väldigt mycket den första tiden, och gick ner mycket i vikt. Antar att jag tappade massvis av muskler!



Dagen efter jag blivit trampad

Första veckan var jag på sjukhuset varje dag. Läkaren jag fick träffa när jag kom in akut första gången hade ingen aning om hur illa min fot var. Bara det att han vägrade ge mig varken nått smärtstillande över huvud taget eller inflammationsdämpande visar på hur okunnig han var. Som man ser på bilden här ovan så har han lindat ihop stortån och tån bredvid. Efter ett par dagar började jag få konstiga stickningar och tårna ändrade i färg. Jag kom in akut en natt och morgonen därpå la de en ny skena och tog bort lindorna runt tårna. Då såg de anledningen till att jag haft så konstiga stickningar och tårnas gråa färg. Jag hade fått ordentliga tycksår, hade lindorna suttit på några timmar till så hade de börjat svartna!

Jag blev trampad en tisdag och natten mellan torstag och fredag hade jag hemska smärtor. Jag lyckades somna vid tolv och vaknade en knapp timme senare. Minns så klart att jag tittade på klockan hela tiden, varje minut kändes som en evighet. Jag grät hela tiden och försökte tänka positivt "nu har jag klarat 5 timmar, då klarar jag 5 till". Vid tio på förmiddagen åkte vi än en gång in till ortopedakuten på Ackis (Uppsala Akademiska Sjukhuset) och jag fick träffa en läkare och sköterska. Precis som det för det mesta är på akuten så var det en ung och inte speciellt erfaren läkare. Hon tittade mest frågande på foten och ställde några basic frågor till mig, sen försvann hon. När jag väntat i knappt en timme kom sköterskan tillbaka och frågade lite försiktigt om jag hade sett till läkaren. Det hade jag ju inte men en stund senare dök både sköterskan upp tillsammans med läkaren och ännu en läkare. Den nya, lite äldre läkaren presenterade sig och det visade sig att akut-läkaren hämtat henne eftersom hon inte tyckte att hon hade tillräckliga kunskaper om min fot. Den äldre läkaren är fotkirurg och en av de bästa läkarna jag mött. Hon visste precis vad som behövde göras. Först och främst frågade hon vad jag var där för, och jag förklarade att jag hade väldigt ont. Hon undrade då vad jag fått för smärtstillande och det hade jag ju inte fått alls. Då förklarade hon att jag hade en allvarlig skada och att det gör väldigt ont. Hon skrev ut morfin, inflammationshämmande och något som skulle hjälpa till att få ner svullnaden lite. Därefter ville de öppna skenan och titta på foten så de gav mig en spruta med morfin direkt. Den hjälpte inte tillräckligt så de gav mig mer och sen började de klippa upp lindorna och vadden på översidan. Kan ju säga att det inte var så skönt.. Sen skulle de lyfta foten ur skenan, den yngre läkaren gjorde det klumpigt och höll endast under hälen. Jag kände och såg då hur foten bara vek sig mitt på. De hade velat göra en ny skena men den var mer illa däran än vad som stått i min journal. Därför la de tillbaka foten i den gamla skenan och lindade om igen. Minns känslan att vara hög på morfin, ungefär som att vara riktigt full fast hur skönt som helst!



Min "utsikt" i 6 veckor..

Fortsättning följer..